Sticky Fingers

Kalender

STAY OUT WEST

Sticky Fingers är likt tidigare år stolt samarbetspartner med festivalen WAY OUT WEST. Under 3 dagar så kommer både internationella & svenska klubbakter stå på Sticky Fingers TOP FLOOR´s scen.
Kom i tid!

---

Kl 00.30 ME AND MY ARMY
Efter hyllade samarbeten med Titiyo, Marit Bergman, Lykke Li, Neneh Cherry och framförallt Robyn (With Every Heartbeat som bland annat toppade Englandslistan. I Sverige låg singeln på försäljningslistan i 55 veckor.) är det dags för Kleerup att spela i band igen.

Me And My Army bildades av en lycklig slump.
Efter en god middag med fantastiskt vin, började Niels Nankler och Andreas Kleerup med en gitarrduell som visserligen slutade oavgjort, men som hetsade John London Rönneklev och Patrik Herrström att falla in på bas och trummor.
Instrument byttes fram och tillbaka. Låtar skrevs. Det blev sent på natten. Ny middag. Vin ringdes in från diverse nattöppna krogar. Joel Igor Hammad Magnusson dök upp och började spela keyboard. Alla sjöng som om de aldrig gjort något annat i sina liv. Fullständig glädje infann sig. Det knackade på dörren till replokalen och grannar ville komma för att lyssna. Ren eufori utbröt. Kl. 05.32 den där tisdagsmorgonen, efter att alla gått hem, säger Kleerup:

"Fan! Det här blir grymt. Nu kör vi etthundra procent!"

Debutskivan kommer under hösten 2010. Men först hittar du dem på Way Out West.
Läs mer:  www.myspace.com/meandmyarmyband 

Kl 01.45 CYMBALS EAT GUITARS
Ett gäng bohemer från New York som inte drar sig för att gestikulera stort och yvigt, som högtidligt teoretiserar om berg. Lika episkt som en månlandning 1969 och lika vildsint som tjurrusning finner vi någonstans i mitten ett gigantiskt hål som slukar oss. Crescendo efter crescendo och man lyfts högre för varje gång. Cymbals Eat Guitars slår onekligen på den stora trumman, den stora gitarren och den stora basen. Ur en frontalkrock mellan Built To Spills duellerande gitarrer och My Bloody Valentines baklänges-diton ramlar denna kvartett ut, staplar sig fram ur röken och framför något som kallas ”magi”.

På albumet ”Why There Are Mountains” flyter allt ovanstående samman och bildar ett av 2009 års mest intressanta debuter. För folk som gillar att ta i, för folk som tycker ”less is more” är en förnedrande term, för folk som bär hjärtat väl synligt… låter som att det är för ”folk”: Njut!

Läs mer:
www.cymbalseatguitars.com    www.myspace.com/cymbalseatguitars

Kl 00.30 Efter hyllade samarbeten med Titiyo, Marit Bergman, Lykke Li, Neneh Cherry och framförallt Robyn (With Every Heartbeat som bland annat toppade Englandslistan. I Sverige låg singeln på försäljningslistan i 55 veckor.) är det dags för att spela i band igen. Me And My Army bildades av en lycklig slump. Efter en god middag med fantastiskt vin, började Niels Nankler och Andreas Kleerup med en gitarrduell som visserligen slutade oavgjort, men som hetsade John London Rönneklev och Patrik Herrström att falla in på bas och trummor. Instrument byttes fram och tillbaka. Låtar skrevs. Det blev sent på natten. Ny middag. Vin ringdes in från diverse nattöppna krogar. Joel Igor Hammad Magnusson dök upp och började spela keyboard. Alla sjöng som om de aldrig gjort något annat i sina liv. Fullständig glädje infann sig. Det knackade på dörren till replokalen och grannar ville komma för att lyssna. Ren eufori utbröt. Kl. 05.32 den där tisdagsmorgonen, efter att alla gått hem, säger Kleerup: "Fan! Det här blir grymt. Nu kör vi etthundra procent!" Debutskivan kommer under hösten 2010. Men först hittar du dem på Way Out West. Läs mer:   Kl 01.45 Ett gäng bohemer från New York som inte drar sig för att gestikulera stort och yvigt, som högtidligt teoretiserar om berg. Lika episkt som en månlandning 1969 och lika vildsint som tjurrusning finner vi någonstans i mitten ett gigantiskt hål som slukar oss. Crescendo efter crescendo och man lyfts högre för varje gång. Cymbals Eat Guitars slår onekligen på den stora trumman, den stora gitarren och den stora basen. Ur en frontalkrock mellan Built To Spills duellerande gitarrer och My Bloody Valentines baklänges-diton ramlar denna kvartett ut, staplar sig fram ur röken och framför något som kallas ”magi”. På albumet ”Why There Are Mountains” flyter allt ovanstående samman och bildar ett av 2009 års mest intressanta debuter. För folk som gillar att ta i, för folk som tycker ”less is more” är en förnedrande term, för folk som bär hjärtat väl synligt… låter som att det är för ”folk”: Njut! Läs mer:    

 

Hemsida: http://

tillbaka