Klubb // Kvasar, Jättedam, Mother Gaia

KVASAR

https://www.facebook.com/kvasarband/

 

Kvintetten Kvasar sattes samman för ett par år sedan och har sedan dess skapat en go blandning av musik, spelat på scener så som Jazzhuset, Sticky Fingers och Pustervik. Bandet består av sedan länge goda vänner, varav flera spelat tillsammans i många år. De skapar dynamisk progressiv rock’n’roll med starka influenser från 60- och 70-talens era. Band som t.ex. Led Zeppelin, King Crimson och Pink Floyd är husgudar. Musiken är ena sekunden explosiv, mäktig och fylld med frustration eller rädsla. Nästa en drömsk matta av dimma och den tredje fyllt med ett drivit gung!

 

MOTHER GAIA

https://www.facebook.com/mothergaiaofficial/

 

Vad har 70-, 80- och 90-talet gemensamt? Och var kan man finna alla tre årtionden i ett och samma sound? Svaret är Mother Gaia! Skrikande gitarrer, mullrande bas och en distad orgel förs samman i en resa genom genrer och åldrar, gjutna kring en röst som vittnar om kärlek, ilska och melankoli. Födda ur musikens guldålder men med fötterna stadigt i det nya århundradet knockar Mother Gaia publiken med sin ostoppbara energi och lekfulla attityd på scen. Du har äntligen hittat hem. 

 

 

JÄTTEDAM

https://www.facebook.com/jattedam/

 

Jättedam spelar musik utifrån många influenser och beskrivs ibland som nyprogg och ibland som progressiv rock med popmelodier och psykedeliska inslag. Det är ett levande band i ständig förändring och ett liveframträdande är sällan det andra likt. För det mesta kommer musiken till dem genom många timmars jamsessioner. Det börjar vanligtvis i ett groove eller melodi, där jammen kanske stapplar fram på lite småfunkiga barnsben, för att sedan kliva in i en rocknroll-präglad psykedelisk pubertet och sedan förhoppningsvis mogna till något coolt. Helst ska musiken framkalla en ström av känslor som drar för verklighetens gardiner och lyser upp ens inre skrymslen. Det är svårt att säkerställa någon självklar estetisk vision av musiken då den är ständigt flyende och svår att naila ned på kanvas, men förhoppningsvis lämnar den någon form av unik bild inbränd på lyssnarens hornhinna.